onsdag 30 september 2009
Utdrag ur....
....loggboken den 26/9 2009
Kära Loggbok,
jag har nu funnit en inre frid i att inte befinna mig på båten, det tog tid, mycket svett och långa sträckor till fots. Mina möten har blivit mer komplicerade ju längre jag har gått, förståelsen för min färd är inte lika hög som den var i början, sovplatserna är inte lika lätta att komma över..
Kram
Kära Loggbok,
jag har nu funnit en inre frid i att inte befinna mig på båten, det tog tid, mycket svett och långa sträckor till fots. Mina möten har blivit mer komplicerade ju längre jag har gått, förståelsen för min färd är inte lika hög som den var i början, sovplatserna är inte lika lätta att komma över..
Kram
tisdag 29 september 2009
Intensiv vila
Vilodag vimmerby camping. Väldigt fin lägenhet med utsikt och uteplats. Jag är orkeslös, imorgon full av energi. Då Hultsfred.
måndag 28 september 2009
Darin
Nu EFTER 31 km varav 20km till fots, ligger jag I underslafen I ett flickrum som stinker aceton.
Mot vimmerby
Regndag plus jag är trött. Igår borde varit vilodag. 3milsvandring idag. Kommen halvvägs. Oj vad jag ska gotta mig inomhus när vandringen är slut. Vilodag imorgon. Målardag imorgon.
söndag 27 september 2009
Utdrag ur....
.....loggboken den 27/9 2009
Kära Loggbok,
jag har nu gått på ganska bra, har varit bortkopplad från internet under några dagar vilket känns bra. Mötte min kära mor vid järnvägsövergången i Åtvidaberg för några dagar sen, vi gick genom Åtvid och pratade gamla minnen, mycket kom tillbaka som jag glömt, mycket mer än vad jag trodde... Ett minne som kom tillbaka var när jag och en kompis slog sönder alla pepparkakor som fanns hemma, just for the hell of it...mindes nu hur arg mamma blev, med all rätt. Ett annat minne var vit mexitegel och en stor pil, pilen är suddig men den var stor nu, nysådd 1978.
Kram
Kära Loggbok,
jag har nu gått på ganska bra, har varit bortkopplad från internet under några dagar vilket känns bra. Mötte min kära mor vid järnvägsövergången i Åtvidaberg för några dagar sen, vi gick genom Åtvid och pratade gamla minnen, mycket kom tillbaka som jag glömt, mycket mer än vad jag trodde... Ett minne som kom tillbaka var när jag och en kompis slog sönder alla pepparkakor som fanns hemma, just for the hell of it...mindes nu hur arg mamma blev, med all rätt. Ett annat minne var vit mexitegel och en stor pil, pilen är suddig men den var stor nu, nysådd 1978.
Kram
Blackstad
Min nattplats är Blackstad församlingshem, där det väntade mat och hembakt bröd och kakor och läsk och tak över huvudet. Tack! Det har varit en kämpig dag som började med glittrande smaragdkänsla som nästan helt övergick i backe upp, upp, upp, ner, upp, upp upp, upp, ner, upp... Men det finns kvar. Borde tagit vilodag idag.
lördag 26 september 2009
Gamleby
Är framme i gamleby och ska sova på folkhögskolan. Hittade en grusväg sista biten och undrade, men misstänkte, vad det jag fotograferat är. Tills jag mötte två nån med bössa som tyckte jag skulle hålla för öronen...nu mat. Sen virka på min halsduk, den behövs.
Västra ed mot gamleby
Jag är halvvägs till gamleby. Tack till västra eds församling och barbro och barbro för sovplatsen! Idag har jag eskorterats genom härligt landskap av en svärm små orangeröda helikoptrar. Det är en väldigt fin blåsig dag!
fredag 25 september 2009
Bakom denna virkade duk
i Ulrika sov vi I natt. Ostergotarna has got a biting humor.We now fear Smaland.
Wanås
Wanås flygel i mörkret efter kvällspromenad till gryts kyrka. Igår kom vi fram. Månen är halv och vi glada att vara här.
Mot västra ed
Har lämnat Valdemarsvik och hotell viken bakom mig och hoppas hitta den lite mindre vägen mot västra ed. Undviker e22an idag. Fötterna mår bättre och folk har börjat fråga om det är mig de sett utmed vägen. Det kan det vara säger jag. Idag på förmiddagen fixade sig en sovplats tills Inatt, då jag mycket vänligt blev lovad att sova i ett församlingshem. Underbart! Och jag har grönsallad och solen skiner!
torsdag 24 september 2009
Mostly men greet us!
We asked these guys why ? -The women are inside doing their stuff... was the answer we got.
Many men
Mostly men come out to greet us. We asked these guys why... They said the women like to stay inside...to do their stuff there.
Ringarum Gusum
Jag hade det bra i ringarum, det var fint att vara där! Nu har jag upplevt mitt första! vandringsregn under tusen, gusum och världens varmaste toalett. Snart Valdemarsvik. Jag överlevde regnet men är glad att ha väl över huvudet Inatt.
Utdrag ur....
....loggboken den 19/9 2009.
Kära Loggbok,
anlände under kvällen till ett fantastiskt vandrarhem med maritimt tema, minnena haglade.
Kapten Bille´s vandrarhem ligger vid Göta Kanal, jag ser vatten och båtar från mitt fönster, som i Trosa typ, det är en skön känsla. Mitt rum går i blått och rött, känns sådär faktiskt, klassiskt. Alla rummen här är döpta efter skeppsbesättning och jag bor i rummet Radioman, ville ha Matros men det gick inte...Försökte övertyga Josef i receptionen med min klädsel men det blev Radioman trots mitt försök.. Senare ikväll ska jag prova den flytande bastu som finns här, ska bli skönt med lite relaxkänsla. Jag funderar på att köpa alla souvernirer dom har, är ju trots allt nästan som hemma...personalen här känns oerhört trevlig och hembakad.
Kram
Kära Loggbok,
anlände under kvällen till ett fantastiskt vandrarhem med maritimt tema, minnena haglade.
Kapten Bille´s vandrarhem ligger vid Göta Kanal, jag ser vatten och båtar från mitt fönster, som i Trosa typ, det är en skön känsla. Mitt rum går i blått och rött, känns sådär faktiskt, klassiskt. Alla rummen här är döpta efter skeppsbesättning och jag bor i rummet Radioman, ville ha Matros men det gick inte...Försökte övertyga Josef i receptionen med min klädsel men det blev Radioman trots mitt försök.. Senare ikväll ska jag prova den flytande bastu som finns här, ska bli skönt med lite relaxkänsla. Jag funderar på att köpa alla souvernirer dom har, är ju trots allt nästan som hemma...personalen här känns oerhört trevlig och hembakad.
Kram
onsdag 23 september 2009
Framme ringarum
Framme tidigare än någonsin känns det som. Redan 17.00. Sover i Sionkyrkan som tagit emot mig mycket vänligt!
Söderköping-ringarum
I Söderköping var det fint. Tack till södramannen och den norska hunden öjsten som tog emot tröd fast de inte behövde den, trevligt att träffa ludvikadamen som också gillar tvprogrammet babel, och skogsarbetaren som såg snäll ut. På vägen till ringarum kände jag mig plötsligt stirrad på. En hel hage full med kor följde min långsamma förflyttning på andra sidan e22an. Då jag inte kunde gå fram och hälsa så vinkade jag. Då slutade de tugga. Då vinkade jag med hela armen och då började en av dem följa mig längs vägen. Tills den inte kom längre och såg lite besviken ut. En liten stund senare kom en kohage på min sida. Jag gjorde ingenting, men allihop rusade fram skuttande. Antingen uttråkade, hungriga eller väldigt sociala.
N64.80,90 E05.27,50
Vi är nu på Rakered strax utanför Linköping.
Dagarna är långa och intensiva och vi har tyvärr inte så ofta tid eller tillgång till Intenet.
Vi har mött många underbara, hjälpsamma människor. Utan er skulle vi inte kunnat genomföra den här ritten!!!
Vi går, äter och vilar. I våran takt hinner vi upptäcka smått och stort. Många överkörda ormar, groddjur och fjärilslarver som var på väg till sin vintervila.
Nedlagda gårdar, förändringar i dialekter. Vi hinner småprata med någon på en cykel eller en som är i sin trädgård.
Då nätterna blir kallare och längre för varje dag och näringsinnehållet i gräset minskar för hästarna blir det än viktigare att vi kan stalla upp hästarna i en hage eller box.
Härifrån går ritten vidare mot ödsligare marker, Ulrika - Österbymo - Rydsäs - Eksjö - Sävsjö - Rydaholm - Ryssby - Agunnaryd - Älmhult - Glimåkra och slutligen Wanås, Knislinge.
Nu är det dags att sadla upp hästarna för dagens etapp ner mot Ulrika.
Annette
Dagarna är långa och intensiva och vi har tyvärr inte så ofta tid eller tillgång till Intenet.
Vi har mött många underbara, hjälpsamma människor. Utan er skulle vi inte kunnat genomföra den här ritten!!!
Vi går, äter och vilar. I våran takt hinner vi upptäcka smått och stort. Många överkörda ormar, groddjur och fjärilslarver som var på väg till sin vintervila.
Nedlagda gårdar, förändringar i dialekter. Vi hinner småprata med någon på en cykel eller en som är i sin trädgård.
Då nätterna blir kallare och längre för varje dag och näringsinnehållet i gräset minskar för hästarna blir det än viktigare att vi kan stalla upp hästarna i en hage eller box.
Härifrån går ritten vidare mot ödsligare marker, Ulrika - Österbymo - Rydsäs - Eksjö - Sävsjö - Rydaholm - Ryssby - Agunnaryd - Älmhult - Glimåkra och slutligen Wanås, Knislinge.
Nu är det dags att sadla upp hästarna för dagens etapp ner mot Ulrika.
Annette
Första dagen
Det känns rätt länge sen vi gick från skeppsholmen. Den där första dagen gick jag med sällskap till bagarmossen. Hittade precis teckningen ovan, undrar om det inte kändes lite skakigt...?
tisdag 22 september 2009
Stensjöäng
Vi tar en paus innan Wanås. Det regnar och är höst idag. Är på en väldigt speciell plats och är glada över att få stanna en natt till. Vi både lockas av att komma fram och drar oss för att avsluta projektet. Men imorgon bär det vidare.
Vilodag med regn.
Jag sitter här med kartorna! Och tittar ut på regnet. Jag försöker reda ut och hitta ett sätt att hantera mitt projekt. Att gå utan karta gör det för svårt att hitta bra boplatser, all min energi går då åt till det och gåendet. Åtminstone ett väg framöver kommer jag gå en rutt som jag håller på att planera efter karta. Det är frihet att kunna ändra plan. Jag vill påstå att det är höstens ankomst som leder mig i denna riktning, en anpassning till verkligheten. Jag kommer ändå att fundera över förhållandet karta - verklighet. Men förhoppningsvis ha kraft nog att ta mig framåt och att koncentrera mig på färgerna.
Utdrag ur....
....loggboken den 20/9 2009
Kära Loggbok,
jag har nu anpassat mig ganska bra till det här "nya" livet as a wanderer, men ränderna kommer aldrig att gå ur känns det som ibland. Mitt liv på båten var tryggt och förutsägbart, vilket jag saknar men ändå inte. Du vet, man festade på helgerna, jobbade och höll käften på vardagarna, allt bara rullade på...det kom pengar den 25:e och man var extra glad veckan efter lön och extra tyst veckan innan lön.
I mitt nuvarande liv, är allt sånt ställt på sin spets.. finns ingen speciell dag då lönen kommer, man festar när man vill och jag har inte råd att hålla käften, ingeting rullar på, det är en ständig utmaning. Om jag hittar båten, kommer jag då återgå till det trygga, vill jag det, på riktigt?! Jag tänker på djungelboken ikväll...och saknar båten på ett nytt sätt kanske..
Kram
Kära Loggbok,
jag har nu anpassat mig ganska bra till det här "nya" livet as a wanderer, men ränderna kommer aldrig att gå ur känns det som ibland. Mitt liv på båten var tryggt och förutsägbart, vilket jag saknar men ändå inte. Du vet, man festade på helgerna, jobbade och höll käften på vardagarna, allt bara rullade på...det kom pengar den 25:e och man var extra glad veckan efter lön och extra tyst veckan innan lön.
I mitt nuvarande liv, är allt sånt ställt på sin spets.. finns ingen speciell dag då lönen kommer, man festar när man vill och jag har inte råd att hålla käften, ingeting rullar på, det är en ständig utmaning. Om jag hittar båten, kommer jag då återgå till det trygga, vill jag det, på riktigt?! Jag tänker på djungelboken ikväll...och saknar båten på ett nytt sätt kanske..
Kram
Utdrag ur....
loggboken den 21/9 2009.
Kära Loggbok,
idag skickade Paul en bild på en båt med text om att han alltid kollar efter min båt, han vill hjälpa mig, en annan erbjöd mig sin gummijolle och support.. Det kommer bli svårt, all hjälp i världen är så klart välkommen, men jag tror att min båt endast kan lokaliseras av mig, den känner mig och kommer förhoppningsvis ta emot mig öppna armar! Den låter sig inte uppenbara sig utan min personliga närvaro.
Jag tänker på den varje dag och lyckades igår höra dess mistlur, den känns närmare än förut.. Jag känner mig lite som Mowgli för tillfället.
Kram
Kära Loggbok,
idag skickade Paul en bild på en båt med text om att han alltid kollar efter min båt, han vill hjälpa mig, en annan erbjöd mig sin gummijolle och support.. Det kommer bli svårt, all hjälp i världen är så klart välkommen, men jag tror att min båt endast kan lokaliseras av mig, den känner mig och kommer förhoppningsvis ta emot mig öppna armar! Den låter sig inte uppenbara sig utan min personliga närvaro.
Jag tänker på den varje dag och lyckades igår höra dess mistlur, den känns närmare än förut.. Jag känner mig lite som Mowgli för tillfället.
Kram
Käre Klas.
Käre vän,du behöver inte vara orolig,det finns gott om oss som tänker på dig och hoppas att du mår bra på din resa.jag gäller ständigt ett öga öppet efter minsta tecken på att din moderskepp är i närheten,och ser i så fall till att hålla kvar henne tills du hinner ikapp mig.nyss såg jag den här skönheten ligga i hamn,enligt en av jungmännen skulle hon ligga kvar i hamnen i en vecka till..är det henne du letar efter?
måndag 21 september 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)