I Söderköping var det fint. Tack till södramannen och den norska hunden öjsten som tog emot tröd fast de inte behövde den, trevligt att träffa ludvikadamen som också gillar tvprogrammet babel, och skogsarbetaren som såg snäll ut. På vägen till ringarum kände jag mig plötsligt stirrad på. En hel hage full med kor följde min långsamma förflyttning på andra sidan e22an. Då jag inte kunde gå fram och hälsa så vinkade jag. Då slutade de tugga. Då vinkade jag med hela armen och då började en av dem följa mig längs vägen. Tills den inte kom längre och såg lite besviken ut. En liten stund senare kom en kohage på min sida. Jag gjorde ingenting, men allihop rusade fram skuttande. Antingen uttråkade, hungriga eller väldigt sociala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar