Torsdag blev sista dan till sjöss. Hjälmaren har litenhetskomplex. Liten då, men hård och lynnig. Att ro var som Att stångas med en vägg. Och ändå var vindarna för svaga för kryss. Några grundgåenden böjde rodret igen, jag tappade min kniv i sjön, vågorna fräste som vildkattor. Min tjej var sjuk. Jag sov på saken. Igår morse tog jag upp båten och packade ihop mitt hem och ringde brorsan med vars hjälp mitt avhopp blev möjligt. Det har varit helt fantastiskt och helt fördjävligt men mest däremellan nånstans. Min dotter vill sova ute inatt så resan kanske fortsätter. Mvh nils.
Undrat så hur det har gått för dig! Verkade svårt redan i början och inte verkar det blivit så lätt i fortsättningen heller. Jag kan bara säga heja heja!!! Du kämpar.
SvaraRadera