torsdag 29 oktober 2009

Utrag ur Loggboken

EN ANNAN VÄG

N65.80,20 E 06.75,40 Skeppsholmen
N 62.27,25 E 04.40,80 Wanås


Hej!

Nu är vi tillbaka igen efter 72,5 mil och 38 dagar.

Vi red 2-3 mil/dag, 6 dagar i veckan. Vi skrittade i stort sett hela tiden. En normal dagsetapp tog mellan 6,5 och 10 timmar. Tiden varierade inte bara av sträckans längd, utan också av om vi träffade någon vid vägen. Vi tog oss ofta tid att stanna och prata en stund och ibland fikade eller lunchade vi hos någon. Två gånger gick vi på kondis.
Det tog 3,5 tim att rida den kortaste sträckan, som var 1,2 mil. Den längsta sträckan, 3,3 mil tog 10,5 tim. Långa dagsetapper krävde också långa raster, framför allt för hästarnas skull.

Allt gick bra, förutom att Prinze trampade av sig vänster framsko 5 gånger. Lyckligtvis fick vi tag i hovslagare varje gång, så vi kunde fortsätta som planerat.
Hästarna skoddes om en gång under ritten. Prinze gick på guldskor och Posse hade vanliga skor med 4 brodd. Jag bytte i genomsnitt 3 broddar/dag.

Sammanhållningen i vår lilla flock förstärktes allt eftersom veckorna gick. Ganska snart kunde vi släppa hästarna lösa för att äta lunch. Så länge det fanns gräs gick de nöjda och betade i vår närhet.
Ann-Sofi gick ofta med sin häst lös, gående vid sin sida.
Hästarna började även kissa ihop med oss. Speciellt Prinze, men även Posse som annars är lite blyg av sig.
Jag gick ungefär ¾ av sträckan. På det sättet tycker jag att jag kom närmare Posse, han bar packningen, jag gick bredvid, vi ”gjorde jobbet” ihop på ett annat sätt då, än när jag red.
Att gå var också ett sätt att inte stelna till och att hålla värmen, speciellt då det började bli kallt.

Vi red igenom stora städer och små samhällen, genom byar och varierande landsbygd. Vi passerade både skogar och vattendrag.
Ibland var det kuperat men oftast var det relativt plant. I södra Småland var spåren omfattande efter stormarna Gudrun och Per.
Vi gick mest på asfalt, ibland på grusväg och mycket sällan i skogen.

Rutten var följande:
Skeppsholmen, Stockholm – Huddinge – Tullinge – Södertälje – Stjärnhov – syd om Katrineholm – väster om sjöarna Glan och Roxen – Linköping – Nykil – Ulrika – öster om sjön Sommen – Rydsnäs – Eksjö – Sävsjö – Stockaryd – Rörvik – Lammhult – Rydaholm – Ryssby – Agunnaryd – Osby – Knislinge – Wanås.

11 övernattningar hade jag bokat in hemifrån, resten ordnades under gång.
Ju längre hösten fortskred, desto större blev behovet att hitta övernattning med mat åt hästarna.
Då de flesta gårdar med boskap är nedlagda hade vi stundtals svårt att få tag i havre. Hästarna åt 3-5 kg havre/dag. De hade i stort sett fri tillgång på grovfoder. Gräs, hö eller hösilage.
Även för vår del var vi beroende av den mat vi fick på vägen. Efter Södertälje tog det 13 dagar innan vi passerade en mataffär. I centrala Småland passerade vi under ca en veckas tid en affär nästan varje dag, men för övrigt var det glest mellan matbutikerna.

Vi hade möten ur alla samhällsskikt, där vår långsamma förflyttning gav oss tid för spontana samtal med människor som befann sig på vår väg. Att uppleva dialekter som successivt förändrades var en intressant upplevelse.
Vår långsamma förflyttning tillät oss uppleva många detaljer som en snabbare förflyttning inte skulle ha medgett.

Vi upplevde också årstidens skiftning från sommar till höst. I början hade vi sommarvärme, men så småningom blev det frostnätter och den kallaste dagen var 5 minusgrader. Lyckligtvis hade vi inte så mycket regn.

Tack alla er som på olika sätt bidrog till att denna ritt blev möjlig.
Ni är välkomna till utställningen nästa sommar i Wanås, Knislinge, där samtliga deltagare i projektet ”En annan väg” får möjlighet att delta.


Annette Felleson

fredag 23 oktober 2009

Utdrag ur....

....loggboken den 22/10 2009!


Kära Loggbok,

ja nu står jag här i Wanås. Bestämde mig för att kontakta vissa personer i följande ordning för att meddela min ankomst.

1)Mamma
2)Elna Svenle - Wanås
3)Ann-Sofi Sidén

Mamma svarade inte, hon var på jobbet. Elna svarade inte på mobil eller på stationär telefon, talade in meddelande att hon kan ringa mig så vi kan ses nu när jag är framme, fick inget svar, väntade en timme. Ringe Ann-Sofi, hon svarade och gratulerade och vi pratade i nästan 30 minuter, fantastiskt kul.

Fick tillslut tag på Elna! Fantatiskt kul, hon hälsade välkommen. Då var min färd avslutad.

The END!

Kram

onsdag 21 oktober 2009

Utdrag ur....

....loggboken den 21/10 2009

KÄRA loggbok!!

Idag såg jag HELA båten, jag stod framför den, klappade den försiktigt, den var kall, iskall, den bar på många repor..nästan som ärr tänkte jag. Den uppenbarade sig ändå. Den kändes tom, var fanns alla som var med på den förut? Jag ropade efter någon...tyst, alldeles dött. Jag lutade örat mot skrovet. Det var kallt. Natten innan drömde jag att jag tappade tänderna, jag försökte slå någon men min kraft räckte inte fram...

Den här båten har ingen själ längre tänkte jag. Min båt finns inte längre.

Imorgon når jag Wanås. Jag har bestämt mig för att höra av mig.

Kram

Utdrag ur....

....ur loggboken den 20/10 2009


Kära Loggbok,

Traskade på.....andades...tänkte på min kostym, trasade vidare. Efter en stund såg jag en grå akter. Min båts akter! GRÅ! Nä det här kan jag inte acceptera tänkte jag och fortsatte traska, min båt har blivit grå!!!

Kram

Utdrag ur....

.....loggboken den 19/10 2009

Kära Loggbok,

idag har jag tänkt på den där gråa färgen på fören jag såg igår. Fy fan, min båt har blivit grå, jag är nästan säker på att den var röd och varm i början av september. När jag går så känner jag mig röd, jag blir röd, över hela kroppen. Är det jag som är båten nu? Fattar inte, har jag blivit som jag minns min båt, är jag ett med båten? Sjöman + båt = 1..

Kram

Utdrag ur....

....loggboken den 18/10 2009

Kära Loggbok,

idag såg jag fören på min båt. Den var grå. Sen försvann den igen. Fick en klump i magen, var den verkligen så grå? Minns den som röd. Jag går vidare och försöker förstå.


Kram

måndag 19 oktober 2009

Utdrag ur....

....loggboken den 17/10 2009

Kära Loggbok,


traskandet har stigit mig åt huvudet, jag kan inte sluta gå...båtjävel!

Kram

Utdrag ur....

...loggboken den 16/10 2009

Kära Loggbok,

när jag blundar känner jag nu en sjöbris i ansiktet, lukten av havet och måsar som skriker. Börjar min resa ta slut, är jag påväg tillbaka ut mot havet igen? Har nu förstått att samtliga i EAV har nåt sitt mål, Wanås...För mig är det fortfarande en bit kvar, jag har inte bråttom, det får ta den tid det tar, tror inte båten ligger i skulpturparken. Jag har blivit erbjuden färdmedel som kan liknas vid "båt" när jag närmar mig Wanås, jag har blivit erbjuden en annas "båt". Det värmer, men förändrar inte min situation och min båt..

På torsdag borde jag vara så pass nära den där skulpturparken att jag nog måste ta kontakt med vissa personer så dom inte missar mig och min ankomst....

Kram

Anteckning dag 31



Anteckning dag 30



Anteckning dag 29



torsdag 15 oktober 2009

Malin Holmbergs feet


We have arrived after 700 km and so did Malin last night. Beware ! This is not a photoshop job.

Posse on his way back


Annette's loading

Utdrag ur....

....loggboken den 15/10 2009

Kära Loggbok,

det har dragit en kyla som äter sig in i benmärgen. Min förkylning hänger kvar och vägrar ge med sig. Idag känner jag mig hoppfull dock. Har med bästa förmåga försökt lokalisera båten, tyckte mig känna en stark närvaro av den, den verkar närma sig. Fick upp "söndag" som ledord under hela seansen. Återstå att se om båten uppenbarar sig och när, sker det före Wanås eller efter Wanås?`

Kram

onsdag 14 oktober 2009

Utdrag ur....

....loggboken den 14/10 2010

Kära loggbok,

jag känner saknad.

Kram

Utdrag ur....

....loggboken den 13/10 2009

Kära Loggbok,

Wanås känns inte så långt bort längre, jag tror jag når dit på lördag eller söndag. På grund av förkylningen har jag fått dra ner en del på traskande snittar en timme mindre nu än tidigare. Men jag har inte bråttom, båten är prio ett! Jag undrar fortfarande hur jag ska entra Wanås, ska jag titta på det och fortsätta en bit till, känns som båten cirkulerar runt mig och min radar är inte fokuserad.

Kram

nu är jag här

nu är jag här

2km till


Nu är det nära. Vilar fötterna lite i knislinge centrum. Det känns verkligen konstigt och lite tråkigt och väldigt skönt att komma fram. Jag ser verkligen fram emot detta nya stadie och att börja bearbeta den här upplevelsen. Nu vidare mot slutet och början.

Ursäkta min tillfälliga besatthet av mat.Nu är jag så mätt att jag knappt kan röra mig.Närproducerat var det också.Tranan, Sibbhult.Tack förbananerna!

Vilken fantastisk mat! Jag tror fortfarande att det är en dröm. groddar, mjölksyrat, hemodlade vindruvor osv. Himmelrike för hungrig vandrare!

Passande nog vandrar mina tankar runt döden idag, nu när jag är nära slutet och en ny början. Tyckte jag såg en gam, men hittade tranan.

N 62.27,21 E 04.40,73

Wanås hästar välkomnar Posse och Prinze.

-Vad är du för en?

Uno hjälpte oss förbi bommen.


Hos Sven i Östra Hyltan bodde vi sista natten.

Tack alla barnen för vattnet och gräset till hästarna.

En ny väg.
Går det bra att posta ett vykort här?

Då vi hade det motigt att hitta nattplats ställde Mazetti upp.

Filmteamet.

I Osnaköp hittade jag en släkting.

Vägen gick över ladugårdsbacken.

En glad Smålandsbonde.

Här äter vi riktigt smarriga lunchmackor som Kicki i Agunnaryd fixade åt oss. Tunnbröd med stekt ägg. Mmmmmmm.......

Stora områden var skövlade av stormarna Gudrun och Per.

Frukost i hagen.

Cool katt.

Tack för att du stannade så vi lugnt kunde rida förbi. Tänk om alla lastbilschaffisar vore som du!!!

Släktlunch i Ryssby.


Finns det några morötter här?

När jag var liten fick vi saft och bullar av Olga, nu 88 år.

Hos Lasse fick vi en extra dags vila. Ekobonde med många fina mjölkkor.

Sista dagen.


Ger mig av från Lönsboda och försöker att hålla mig kvar på vägen och inte vara framme i förväg. Det är svårt. Det är kallt. Jag är glad.

tisdag 13 oktober 2009

Gosigt. Jag är i skåne!



Häradsbäck- Lönsboda


Neongult känns nästan som en kamouflagefärg.

måndag 12 oktober 2009

Ger efter- följer modet på livets runway. Tack lena för accessoaren!


Det är neon som gäller på vägen idag. Jag vill inte bli road kill och följer strömmen. Två älgar har döda åkt förbi mig redan idag. Och de hade inte neon på sig. Tack till kulturkafet i torsåsby för matsäcken och ica tommy's i lönashult för uppiggande kaffe! Det värmde. Idag mot häradsbäck.

Utdrag ur....

....loggboken den 12/10 2009.


Kära loggbok,

en viss stress har smugit sig på. Tankarna rör sig mest i banor kring;

Hur ska jag entra Wanås?
Kommer båten uppenbara sig i tid?
Kommer jag någonsin att sluta gå?
Hur har jag förändrats som människa sen jag missade båten?
Kan letandet liknas vid en strävan?
Har jag blivit melankolisk?

Kram

söndag 11 oktober 2009

2 days more to go


Today more or less rain all day long. Annette kollar broddar. Mostly old moss and pinetree forest. Film team tagged along tday. A girl pushed a wheel barrel filled with rotten apples. We got it on the harddrive.

Utdrag ur....

....loggboken den 11/10 2009.


Kära Loggbok,

gick två timmar idag, kände mig sliten och trött..Blir så ibland. Åt tacos och verkar somna i tid. Hösten är verkligen här, regn och rusk kantar dagarna med sanslösa färger som inramning, det är fint det med.


Kram

Anteckning dag 28



Anteckning dag 27



Anteckning dag 26



Anteckning dag 25



Anteckning dag 24



Anteckning dag 23



Anteckning dag 22



Anteckning dag 21



Mot torsåsby


På väg. Det är gult.

lördag 10 oktober 2009

Utdrag ur....

.....loggboken den 10/10 2009.

Kära Loggbok,

hösten är ju känd för sina färger på land, på havet ser det nästan likadant ut, ok kanske aningens mörkare under hösten. Under mitt letande har färgerna till viss del ändrats, men det går mest i brunt tycker jag, har mest tänkt på vinden, åt vilket håll det blåser..förmodligen en arbetsskada. Ett land som dykt upp under min resa är Kanada, speciellt dess flagga, när det blåser i en viss riktning blir tanken på Kanada mer tydlig. Vad har Kanada med min resa att göra? Finns det något sammanhang eller underbygd mening? Är båten i Kanada eller....?

Kram

fredag 9 oktober 2009

Utdrag ur....

....loggboken den 9/10 2009

Kära Loggbok!

En månad av ihärdigt traskande och letande efter min borttappade båt! EN MÅNAD! Dagens tempo blev det lugnaste hittills på grund av förkylningen. Har hunnit fundera en hel del på livet som sjöman och hur jag kunde missa båten, det börjar bli tjatigt men jag måste tillbaka, det här håller inte. Min vardag har blivit helt upp och ner vänd, allt traskande har ökat förbränningen, gjort mig trött och pigg, smalare, mer sugen på salt och framförallt gett mig tid att fundera kring min situation..

Kram

torsdag 8 oktober 2009

Utdrag ur....

....loggboken den 8/10 2009.

Kära Loggbok,

igår innan läggdax så infann sig en bomullsliknande känsla i skallen, näsan blev täppt, jag rosslade som ett gammalt maskinrum...tog två alvedon och somnade tillslut. Idag är jag förkyld, har dock sluppit febern, så det går an, men jag har fått slå av lite på takten i mitt traskande. Tid för kontemplation. Jag gick två timmar idag.

Kram

Ridrutt, fr o m fred 9 okt

Holmebo

Agunnaryd

Osnaköp

Kalvshult???

Östanå???

Wanås

Är det någon i Kalvshult och Östanå som kan ta emot två hästar och två ryttare en natt?

Prinze och Posse
Ann-Sofi och Annette

Knock knock on wood


The last blacksmith before Wanas?!!

Andra djur på vägen






Utdrag ur.....

...loggboken den 7/10 2009.


Kära Loggbok,

minne från 1982; vad är det som går och går och aldrig kommer fram till dörren?

Kram

Utdrag ur.....

....loggboken den 6/10 2009.

Kära Loggbok,

den blåa färgen kryper närmare Wanås..men vad ska jag egentligen hitta där? Jag ägnade bland annat gårdagen åt att fundera på uttal; [vannås] eller [vanås]..Jag tror på det sista. Sen funderade jag på hur jag skulle entra Wanås, vad säger man när man kommer fram, hur tas man emot, finns det någon slags kotym på ett sådant ställe, kommer båten vara i Wanås!? Va?! Vad gör den där i så fall? Det skulle ju vara helt galet om den hela tiden varit där...har jag "irrat" i onödan i så fall, vet jag att den är där utan att jag vet det...jag blir fan inte klok, och lite rädd faktiskt..

Kram

Växjö


Växjö tre dagar med förflyttning ung. Som på bilden. Lite som en blomma, mycket som efterlängtad vila och återhämtning. Sedan mot målplatsen. Det är spännande jag kan inte ens föreställa mig ett slut. Blir det ett slut? Hur kommer det kännas? På något sätt kommer vandringen förändras, men fortsätta i någon form, säkerligen. Det är så spännande!