Tack Klas! (Vidare resumé.tisdag)

Då jag på Tisdagmorgonen lämnade Öster Malma begav jag mig åter norrut.jag hade ställt in siktet på en roddtur vid Harpsund.men mina motiv var inte helt skruppelfria,mina dåliga knän hade börjat göra sig påminda och då jag hade en dejt i Karlsborg på torsdag morgon tänkte jag att jag skulle fuska och ta taget i sidled och spara knäna.tänkte att jag skulle kunna övertyga dem om vikten av att transportera mig till Hallsberg, cykeln till trots.när taget rullade in och jag högg tag i konduktören och förklarade min situation,log hon bara och frågade om jag var Paul Fägerskiöld,förbryllad hann jag knappt svara innan hon leende sa att det inte spelade någon roll hur mycket jag log och tindrade med ögonen,hon sa att hon hade pratat med matrosen och att han sade att det var precis det jag skulle göra.hon sade att han av kärlek till mig(han ville inte se mig bli en fuskare och ville hjälpa mig undan den självförakt som han menade skulle följa), hade pratat med hela sj styrkan på de trafikerande tågen,och övertygat dem alla om att inte släppa på mig, enligt henne var det ingen idé för mig att försöka igen.och kvar stod jag på perrongen i Flen när tåget rullade iväg mot hallsberg. Och då jag ansåg att mötet i Karlsborg var jätteviktigt var det bara att vackert pinna på,knäna till trots,och tur var väl det för annars hade jag missat det här,vacker skog! Och de äventyr som snart följer..därför till jag passa på att tacka min ständige vän och ledsagare Klas (då jag antar att det var du som var matrosen?)